Bärdelens volym: 11 L
Bottendelens volym: 4 L
Bottendiameter: 24 cm
Saftkokarens höjd: 41 cm

Fraktvikt: 4.39 kg

Bruks- och skötselanvisningar för Mehu-Liisa (PDF)

Skötselinstruktioner till saftkokare

Tvätta saftkokarens delar med varmt vatten och diskmedel före och efter varje användning. För effektivare rengöring kan du använda tvättsoda. Ta bort avlagringar orsakade av vattnet genom att koka sura bär (t.ex. röda vinbär, lingon eller rönnbär) eller ättikslösning (1 dl ättika / 1 l vatten) i kastrullen. Tvätta och skölj vattendelen väl. Vid förvaring, kontrollera att saftslangens klämma inte sitter kvar på gummidelen.

Saftkokning

Du kan göra saft av alla bär och frukter antingen genom ångkokning eller kokning. Om du har stora mängder bär är det enklaste sättet att göra saft att göra ångad saft med Mehu-Liisa. Bär som används för safter får gärna vara något övermogna, eftersom de ger mest saft. Du behöver inte rensa bären när du gör saft, men ta omsorgsfullt bort dåliga och mögliga bär. Dammiga bär ska sköljas. Ett kilo bär ger ungefär 1 liter saft. Använd mellan 200 och 400 g socker per liter saft. Du kan också göra saft utan socker. Då ska du ha en bra förvaringsplats eller frysa ner saften. Osockrad saft är grumlig i färgen. Genom att blanda olika bär och frukter eller rabarber får du de mest smakrika safterna. Till exempel redan en liten mängd hallon med vinbären saften en sofistikerad smak. Om det finns gott om bär som ska konserveras samtidigt kan vissa bär frysas i stora påsar och kokas till saft senare.

Saft av bär och frukter med Mehu-Liisa

• Fyll Mehu-Liisas nedre kastrull nästan full med vatten och värm det tills det kokar.
• Kontrollera att saftslangen är ordentligt fastsatt och att slangklämman är fastsatt på den.
• Häll rena, orensade bär i den perforerade ångdelen, antingen med lager av socker (200-300 g/kg bär) eller utan socker.  Det nedersta och översta lagret ska vara bär eller frukter.
• Placera ångdelen (=bärdelen) ovanpå saftdelen och sedan ovanpå vattenkokaren. Stäng locket ordentligt.
• Se till att det alltid finns tillräckligt med vatten i den nedersta delen för att producera ånga och att vattnet alltid kokar. Den vattenånga som bildas gör bär och frukter mjuka och tar bort saften från dem.
• Du kan tappa upp saften direkt i heta, rena flaskor eller först i en kastrull. Det är enklare att tappa upp saften i en kastrull, då blir hela saftpartiet lika starkt och lika sött.
• Häll tillbaka den första varma saftlitern på bären i saftkokaren för att lösa upp sockret jämnare, bryta bärens struktur och påskynda saftningen. Du kan också tillsätta socker först i kastrullen, 200-300 g (2 1/2 – 3 1/2 dl) socker/saftliter. Värm ännu snabbt upp saften i kastrullen innan du tappar den på flaskor.
• Förutom bärens mognadsgrad påverkas bärens och frukternas saftningstid av bärens eller frukternas kvalitet. Genom att observera bärens färg och saftningen kan du fastställa en lämplig saftningstid. Saftningstiden för ett saftningsparti är ungefär en timme.

Tappa saften på flaskor så här

• Värm rena saftflaskor i varmt vatten eller ugn i 20 till 30 minuter.
• Om du värmer flaskorna i ugnen, placera rumstempererade flaskor i en kall eller ljummen ugn och justera temperaturen till 120 grader Celsius. Uppvärmningstiden börjar när ugnstemperaturen är 120 grader.
• Fyll väl tvättade, uppvärmda flaskor helt och stäng tätt omedelbart.
• Kyl ner och förvara flaskorna mörkt och svalt.

Varför kan saften börja jäsa?

• Det har funnits mögliga eller orena bär bland bären
• Saften har inte värmts upp tillräckligt
• Flaskorna var inte helt rena
• Förvaringsplatsen är för varm
• För liten sockermängd.

Saft som endast har jäst en aning kan kokas upp igen. Tillsätt ca 1-2 dl socker per liter saft. Låt saften koka i några minuter och ta omsorgsfullt bort skummet.

Varför blir saften ibland till gelé?

• Bären har varit råa
• Du har använt för lite vatten
• De har kokats för länge

Saft som har blivit till gelé kan ”tinas” genom att flaskorna placeras i varmt vatten.

Tips om vad du kan göra av färdig saft

Gör gelé

Man kan göra gelé av den färdiga saften. Syrliga bär och frukter rika på pektin* passar bäst när du vill göra gelé. Pektinnivåerna är högst i halvråa och precis mogna bär och frukter. Vinbär, lingon, tranbär, rönnbär, rosenkvitten och äpplen är särskilt goda geléingredienser på grund av sin syrlighet. Dessutom behövs rikligt med socker i gelén för att saften ska stelna. Om du tänker göra en gelé av icke-syrliga, fullt mogna bär måste du tillsätta citronsaft och gelningsmedel i saften.

Så här gör du gelé

1 l saft 700-800 g (8-9 dl) socker

• Använd osötad ångad eller kokt saft till gelén. Den saft som har runnit först är bäst till gelé.
• Mät upp saften i kastrullen och hetta upp den till kokpunkten. Blanda i sockret långsamt.
• Koka sedan på en mild värme utan lock i 10-15 minuter utan omrörning.
• Gör ett geléprov: Droppa lite gelé på en kall tallrik och dra en sked genom saften. Om den inte rinner ihop är gelén klar. Om gelén inte stelnar efter 20 minuters kokning, använd ett gelningsmedel, till exempel *pektin.
• Låt gelén svalna i några minuter, ta bort skummet och häll i små, väl rengjorda och uppvärmda burkar. Stäng omedelbart.
• Om gelén inte har stelnat inom ett par dagar, koka upp den igen och tillsätt lite pektin eller gelningsmedel från apoteket.

* Pektin Pektin är ett gelébildande ämne som finns naturligt i halvmogna frukter och bär. Bland annat lingon, tranbär, vinbär, krusbär, hallon, sura äpplen och rönnbär innehåller rikligt med pektin. Pektin är gelébildande endast i lämpligt syrliga och tillräckligt sötade konserver. Du kan köpa pektin som ett pulver på apoteket. Du kan tillsätta pektin om den konserverade produkten är för lös. Värm upp konserven på nytt och tillsätt en blandning med 3/4 tesked pektin, 3/4 tesked citronsyra och 2 teskedar socker per kilo eller liter. Koka i några minuter under ständig omrörning.

Om gelén inte stelnar

• Bären är för mogna
• Bären är inte tillräckligt syrliga
• Alltför lite socker
• Alltför kort tillagningstid, tillräckligt med vatten har inte avdunstat
• Tillagningstiden är för lång, * pektinet har upplösts

Att göra vin av saft

Du kan också göra vin på färdig saft av bär eller äpplen. Det behändigaste sättet är att skaffa ett färdigt jäsningspaket och följa instruktionerna på förpackningen. Nedan hittar du några tips som hjälper dig att lyckas med vinet.

Renhet

Det är viktigt att all utrustning och alla förnödenheter som används i framställningen och i hanteringen av vin i allmänhet är rena, så att vinet inte förstörs eller får smakfel. Det räcker inte att tvätta med diskmedel eftersom medlet också måste desinficera och inte får lämna främmande lukter eller smaker. Det lönar sig att använda ett lämpligt rengörings- och desinfektionsmedel för rengöringen, som inte bara rengör noggrant, utan också desinficerar och dödar bakterier.

Råvaror

Vinet får sin smak, arom och färg från de råvaror som används vid framställningen. Det lönar sig inte att kompromissa med råvarorna. Detta gäller även färdiga vinsatser. Råvarorna ska vara rena och det får inte finnas ruttna bär eller trä och stjälkdelar som ger vinet en bitter smak. Om du gör vin av dina egna råvaror rekommenderas att du använder ett recept som redan har testats – att helt enkelt blanda råvaror urskillningslöst ger inte bra vin.

Jäsningsämnen

De jäsningsämnen som finns i vinsatsen eller i förpackningen med jäsningsämnen tar hand om jäsningen, får den att upphöra, klarnar vinet och konserverar det. Deras kvalitet är minst lika viktig som råvarornas kvalitet

Tillbehör

För att vinframställningen ska kännas meningsfull är det bra att investera i högklassig utrustning. Ett jäsningskärl av livsmedelsplast, helst 30-liters kärl med handtag och vattenlås, är en förutsättning för framgångsrik vinframställning. Överför det klara vinet med en hävert från ett kärl till ett annat utan att bottensatsen överförs. En hävert är också ett mycket behändigt hjälpmedel vid tappning på flaskor. En förslutningsapparat med handtag placerarkorken stadigt och rakt in i vinflaskan. Korken måste vara tät för att vinet ska bevaras. För äkta vinflaskor rekommenderas korkar med en diameter på minst 21 mm, men helst 22 mm eller 23 mm, och en längd på 30–40 mm. Vätsketemperaturmätaren används för att kontrollera vätskans temperatur. Innan jästen tillsätts är det viktigt att jäst inte tillsätts i för varm vätska, eftersom jästcellerna dör i för varm vätska. En hydrometer används för att kontrollera vinvätskan och vinets sockerhalt, enligt den specifika vikt som anges på mätaren. I början av jäsningen lönar det sig att kontrollera vinets specifika vikt för att undvika överdriven sockerhalt, särskilt vid framställning av starkt vin. Ett antecknat utgångsvärde för sockerhalten är viktig information för att lösa tillfälliga jäsningsproblem. Med hydrometern säkerställs också att ämnet för att stoppa jäsningen tillsätts i rätt tid i slutet av jäsningen. Det är också möjligt att beräkna alkoholhalten i vin mycket noggrant på grundval av de ursprungliga och slutliga värdena för sockerhalten. Dessutom har varje typ av vin en idealisk sötma som kontrolleras och justeras med hjälp av en hydrometer när vinet sötas efteråt.

Finslipning

Tappa upp vinet i valfri flaska och gör en egen etikett om du så vill.

Några olika frukters och bärs lämplighet för framställning av eget vin:

Blåbär ger färg och är väl lämpade för olika blandningar. Blåbär innehåller en del bensoesyra, som fungerar som ett naturligt konserveringsmedel. Därför kan det vara svårt att få igång vinet. Vinbär Röda vinbär är vinmakarens utmärkta grundbär. Svarta och vita vinbär är utmärkta bär för vinframställning. Det lönar sig att blanda i andra bär, även om man av enbart svarta vinbär får ett gott svartvinbärsvin. Vita vinbär ger ett bra vitt vin och passar också bra i olika blandningar. Det lönar sig att använda svartvinbärsblad för att ge smak och dem kan man utmärkt väl frysa eller torka för vintern. Krusbär, vita och röda är utmärkta bär för att framställa vitt vin och dessertviner samt i olika blandningar. Krusbär tål förvaring väl. Äpplen, helst sura höst- och vinteräpplen, är grundmaterialet för den som vill framställa eget vin. Äpplen ger bra vin även som enda ingrediens, men genom att blanda och blanda olika sorter får man ett bra resultat. Rabarber är en utmärkt råvara för framställning av eget vin, endast bitar av stjälkarna används. Det lönar sig att skala stjälkarna, såvida du inte vill ha ett roséfärgat vin. Använd helst tidig sommarrabarber, äldre rabarber kan ge vinet en bitter smak. Rabarber innehåller oxalsyra, vars biverkningar förhindras genom att man tillsätter ca 15 g vinkrita eller -kalk i vinet. Körsbär är ett av de bästa bären för vinframställning och är en bra råvara för viner av Madeira- och portvinstyp. Svarta och sura körsbär är bäst eftersom söta träd inte har tillräckligt med syra. Körsbären sköljs och fröna tas bort. Havtorn används helst efter en frostnatt. Jordgubbar kan användas ensamma, men till exempel rabarber passar perfekt ihop med dem. Jordgubben har en stark smak och kräver långvarig förvaring. Bären måste vara mogna och inte sköljas, endast skämda bär avlägsnas. Lingon innehåller bensoesyra, som försöker förhindra jäsning, så det rekommenderas inte för mycket lingon i blandningar. Lingon tillsätts i flera omgångar medan vinet redan jäser. Tranbär skördas sent på hösten eller tidigt på våren (frysta). De innehåller också bensoesyra.

Ångkokning av frukt och grönsaker med Mehu-Liisa

Med Mehu-Liisa kan du till exempel ångkoka frukter så att de blir mjuka innan de mosas eller ångkoka grönsaker innan de fryses.

Att tillreda puré av bär och frukter

Av äpplen, vinbär, krusbär, plommon, nypon och många andra bär och frukter kan du göra utmärkta puréer. Puréerna kan användas på många sätt: på gröt, till fruktkrämer och fyllning i bakver och med fil, naturell yoghurt, plättar och pannkakor. Ingredienserna till puréerna kan mjukas upp med Mehu-Liisa innan de mosas. En purékvarn, hushållsassistent och stavmixer är utmärkta redskap. Om du har för avsikt att konservera purén med enbart socker ska du använda 8–9 dl socker/kilo puré. Genom att använda konserveringsmedel kan sockermängden minskas. När du fryser puré behövs socker nödvändigtvis inte alls.

Så här gör du fruktpuré:

ca 3 kg äpplen/bärapel/plommon 3–5 dl vatten 4–6 dl (350-500 g) socker/kilo puré 1 g askorbinsyra/kilo puré 1/2-1 g natriumbensoat /kilo puré

• Ta bort skaft och dåliga fläckar från den sköljda frukten.
• Skär frukteni klyftor i saftkokarens ångdel. Tillsätt vatten i vattendelen och ånga frukten mjuk under lock. Rör om så att de inte bränns vid. Du kan också mjuka upp fruktklyftorna i en ångsaftkokare eller mikrovågsugn i två eller tre partier. Om du mjukar upp fruktklyftorna i ugnen, sprid dem på en ugnsplåt eller form och häll lite vatten ovanpå. Täck formen. Lämplig ugnstemperatur är 150–175 grader.
• Mosa de mjuka frukterna som varma i purékvarnen. Väg upp purén och koka upp den.
• Rör i sockret och låt sjuda i några minuter på låg värme. Purén stänker när den kokar, så använd grythandskar när du rör om i purén.
• Lös upp askorbinsyra och natriumbensoat i en liten mängd puré och först sedan i hela satsen. Blanda väl. Du kan ersätta askorbinsyra med saften av några citroner.
• Fyll rena, uppvärmda burkar till max och stäng omedelbart.
• Om du mosar frukten med en stavmixer eller i en hushållsassistent, ta bort kärnhusen före uppvärmning.
• Om du fryser purén, tillsätt socker efter smak eller lämna bort sockret helt. Konserveringsmedel behövs inte vid frysning.

Att tillverka marmelad

• Marmelader är fastare än puréer och kan tillverkas av en mängd olika bär- och fruktpuréer. Tillagningstiden är något längre än när man gör puré.
• För tillagning av marmelad lämpar sig, liksom för gelé, något råa, syrliga bär och frukter med hög * pektinhalt.
• Marmeladens struktur blir fast när purén kokas tillräckligt länge eller när man tillsätter pektin. Till marmelad används 750–1 kg socker per kilo puré.

Förkoka grönsaker innan de fryses ner genom ångkokning med Mehu-Liisa

Nästan alla grönsaker kan frysas med undantag för sorter med mycket hög vattenhalt. Innan de fryses ner förbehandlas de genom förvällning, det vill säga genom att snabbt koka upp eller ånga dem för att stoppa enzymfunktionen, så att smaken förblir god när de är frysta. Efter förbehandlingen kyls grönsakerna snabbt under rinnande iskallt vatten. Grönsakerna färger blir klarare under förbehandlingen och tål väl att frysas ner. Häll av grönsakerna så att de är torra innan de fryses ner. Med ånga är förbehandlingstiden ungefär ¼ längre än genom förvällning, dvs. kokning. Förkokningstiden beräknas från det ögonblick då vattnet börjar koka på nytt efter att grönsakerna har blivit tillsatta. Tiderna nedan är riktgivande tillagningstider: ärter, hackade, 1-2 min bönor, rensade, frysta hela eller i bitar, 2-4 min blomkål, i bitar, 4-6 min broccoli, i bitar, små blomställningar kan frysas hela, 3-5 min kålrabbi, skalas, tärnas eller kokas, mosas, 2-3 min brysselkål hela, dåliga blad tas bort, 3-4 min nässla, unga blad hackas efter förvällning, 2-3 min spenat, blad kan frysas hela eller hackade, hackas efter förvällning, 2-3 min morot, i bitar, kokas, mosas, 3-5 min palsternacka, skalas, tärnas, 3-5 min kålrot, skalas, tärnas och kokas, 2-3 min eller skärs i klyftor, kokas färdiga och mosas selleri, skalas, tärnas, 3-5 min potatis, små nypotatisar av jämn storlek tvättas väl, 3-5 min. Gör färdiga grönsaksblandningar efter eget val, till exempel för soppor:

• Morot, kålrot, purjo, palsternacka
• Blomkål, broccoli, morot
• Ärter, majs, paprika
• Kålrabbi, tjocka skivor av purjolök